Jag är född i Göteborg den 10 januari 1961 och började spela klassisk gitarr 1968. Då var folkhemmet på topp och alla som ville kunde få gratis undervisning vilket gjorde att varje höst och vår så satt man där och spelade gitarr i aulan, eller i kyrkan, vid avslutningar etc. I mitt fall skedde detta i Lindome, där jag har min huvudsakliga uppväxt, men mina första 3 år så körde jag dock sandlådsracet på Regnvädersgatan i Biskopsgården. Min första elgitarr och förstärkare köpte jag av min gitarrlärare. Gitarren var en halvakustisk Höffner och förstärkaren en Gibsonförstärkare av modellen Combo från typ början av 60-talet som såg ut ungefär som dagens Peavey Classic 30, Tweed-modellen. Jag drev grannarna till vansinne igenom att ställa förstärkaren i botten och ställa mig utanför mitt rum och köra järnet. När jag så småningom insåg att det fanns något som hette distpedal så blev det lite lugnare hemma. Jag är i princip helt självlärd när det gäller elgitarrteknik, dvs. spel med plektrum och soloteknik etc. Jag minns mycket väl hur jag första gången lyckades göra ett gitarrsolo till ett blueskomp som en annan person gjorde, och att jag inte riktigt själv förstod hur det gick till, jag märkte att jag anande liksom intuitivt hur jag skulle flytta fingrarna och hittade så att säga själv moll- och dur-blues-pentatoniken på gehör, och utifrån gitarrhalsens arkitektur. Jag spelade mest hemma för mig själv och var lite för skör för att våga mig ut på scener.

Jag började skriva låtar i början av 80-talet, det handlade mest om komiska låtar i en genre som jag själv döpt till psykpop. Jag skrev också en del instrumentalmusik. Det var i denna veva som kultklassikern Varför är det så skönt att knulla bakifrån? kom till. Den musik som blev inspelad trackades på en kassetportastudio och publicerades aldrig på någon skiva, men jag har nyligen startat ett projekt som går ut på att spela in låtar från denna tid, och andra låtar i samma genre som tillkommit senare, och ge ut dem i en serie som jag kallar Låtar som aldrig blev inspelade Vol. 1, Vol. 2 osv. Volym 1 är klar och finns att lyssna på Spotify.

Den första skivan som kom ut med mitt eget material var Galonsingeln som var en vinylskiva som innehöll låtarna Varför är det så skönt att knulla bakifrån? och En helt vanlig svensk, och som gavs ut av mig själv och bandmedlemmarna 1991. Den spelades in vid julhelgen 1990 på Tal och Ton-studion, som fortfarande finns kvar på Kungsgatan i Göteborg. Bandet Galon var tänkt som ett coverband men vi ville ha något att sälja på spelningarna och då gjordes denna singel. För min del var det bara en plojgrej och det hade mycket väl kunnat stanna där om inte skivan hamnat på hyllan i skivaffären som låg på Domus Avenyn. Där trodde jag att den skulle stå och mögla ett tag men det visade sig att den gick som smör i Småland och bland de främsta kunderna så fans diskjockeys! Detta betydde att den började spelas här och där, inte minst inom studentkretsar, på studentradion etc. Jag blev till min förvåning intervjuad på Göteborgs studentradio och så småningom på P4 etc. Jag minns hur jag någon gång i denna veva låg och vilade hemma på Godhemsgatan då jag plötsligt hör bakifrånlåten ifrån grannen ovanför och jag kunde inte begripa hur min granne kunde ha denna skiva? Då ropade min sambo från köket: Det är radion! Vi slog på den och herregud!? Här spelade de Varför är det så skönt att knulla bakifrån med sin brutala text i P3 mitt då dagen! Jag fattade ingenting? Vi pratar typ våren 1991 nu, till och med idag är ju låten kontroversiell trots ett huvudstupa annorlunda klimat när det gäller sex och utmanande ord. När skivorna sålt slut, jag tror efter en andra omgång, så ville jag inte pressa några fler eftersom jag tyckte att inspelningen av Varför är det så skönt … lät lite väl summarisk. Efter flera förfrågningar om skivan så fick jag till slut tummen ur och spelade in en maxi – cd med fyra låtar som innehåll en ny version av bakifrånlåten, nu med ett jazzigare stuk som jag tycker ytterligare förstärker iden och som lät avsevärt bättre. Det är denna version av låten som finns spridd över landet och som påminner om Bo Kaspers jazz/pop sound, och som också därför gör att många har associerat inspelningen med dem. De har dock inte något med denna inspelning att göra, utan det är det konstnärliga anslaget och soundet som är lika, och dragningen till en blandning av bozzanova, pop och jazz som denna likhet handlar om.

I början av 90 talet ingick jag i teatergruppen Teater Tizian som musiker och skådespelare, men också som manusförfattare, kompositör av teatermusik och producent av soundtrack. Jag skrev då tillsammans med Gun Henricsson pjäsen Källaren, ett drama som handlar om två 12 åriga pojkar och som utspelar sig i källaren i ett köpmanshus från 1400.

Det var i samband med att arbetet med teatergruppen tonade ut som jag fick en irriterande parkeringsbot på 500 kr. Pengar som jag då inte hade. Detta visade sig skulle få ganska omfattande konsekvenser på min framtida försörjning.

Min plan för att införskaffa de 500 kronorna var att gå ner till Da Marco i Majorna och fråga om jag kunde få 500 kr för att spela en kväll som trubadur? Det gick bra var svaret, när väl spelningen var gjord så fick jag ytterligare en bot på 500 … Suck! Då fick jag göra om hela proceduren igen. I samband med detta så insåg jag att detta med att spela live själv var ett bra sätt att utvecklas och samtidigt skaffa ett levebröd. Efter ett tag så registrerade jag firman Mats Götherskjöld Musik, som varit min huvudsakliga försörjning sedan dess. Jag har jobbat som trubadur, underhållare, scenvärd och konferencier i de mest skilda sammanhang, och har spelat i en mängd olika konstellationer. Jag sätter också ihop visprogram, där även egna visor/låtar ingår, men har en speciell förkärlek för Bellman. En Bellmanskiva med mina tolkningar ligger i startgroparna och kommer att ges ut med tiden.

Jag har också jobbat som musikproducent i min egen studio (Två Bollar) och spelat in både egna och andras skivor, mastrat etc. Min studio Två Bollar har funnits sedan 1996, först som en samling inspelningsgrejor, och sedan som studiolokal. Jag har sammanfattningsvis varit frilansande musiker/musikproducent/kulturarbetare på professionell basis de senaste 20 åren.

Band/live

Parallellt med arbetet som trubadur och underhållare så har jag spelat i olika konstellationer. Här kommer ett axplock av band som jag spelat/spelar med.

Det hela börjar på 70-talet, här en bild på första bandet Putsade Skor när vi framträdde på en musikfest i Almåsskolans Aula. Jag minns att typ Text o Musik var där, och Soffgruppen med Clas Yngström. Guran spelade barnvisor. Mycket laddade minnen …

Under 80-talet spelade jag mycket blygsamt live på scener. Däremot så spelade jag som gatumusikant, bland annat med den mycket personliga och numera bortgångne musiken Rolf Syse. (Abel och kaninerna) Det var också nu som klassikern med fisken igenom huvudet kom till som ett sätt att dra till mig publikens uppmärksamhet … Det var en mycket charmig tid. Det började med att jag spelade själv, sedan jag och Rolf, till slut var vi ibland typ 20 stycken som gjorde ”happenings” tillsammans, eldsprutare, trollkarlar, dansare, musiker osv. Vi körde på tills polisen kom och avbröt helt enkelt. Det utkristalliserade sig en kärntrupp som repade in ett program/show och vi kallade oss för Kapell Katastrof. Fakiren/clownen Carlo Nyberg ingick i gruppen och var som jag känner till pionjär med att spika in spikar i näsan, något som många fakirer gör numer a och jag fick ofta hålla i hammaren. Vi framförde även Varför är det så skönt… och detta var alltså innan skivan fanns ute.

I början av 90-talet så spelade jag främst med gruppen Galon tillsammans med Göran Fällgren och Glen Wassberg. Det hela kulminerade i en 9 dagar lång show på Plankan i Wasastaden, då en mängd andra musiker var med, Anders haglund, David Sundby, Ylva Wålstedt är några jag minns. Det var minst hektiskt, 4 framträdanden på Utställningen Borgar på kronhuset med Teater Tizian på dagtid och sedan spelning med Galon på kvällarna.

Från mitten av 90 talet och framåt så har jag spelat ett oändligt antal spelningar själv på allt från krogar, hotell, vardagsrum, balkonger, trädgårdar, garage, lagerlokaler, festivaler, you name it. Parallellt utvecklade jag mitt studiokunnande och spelade in och mixade en mängd skivor. Det första större jobbet var en mycket omfattande mixningsprocess med debutplattan Offret om att älska av och med gruppen Förträngt hushållsarbete. (Bauta Records, 2002).

2004-2005 så fanns Mats Götherskjöld Band eller Cornelisbandet som spelade företrädesvis de svängiga Cornelislåtarna med en jazz/latin/rock-touch. Vi framträdde bl.a. på Bohusläns museum där också Jack Wreeswijk och Yngve Kristiansson stod på programmet. Vi har inte spelat på några år men bandet kan mycket väl återuppväckas om andan faller på (Mats Götherskjöld: sång och gitarr, David Bäck: Keyboard, Martin Holm: bas. Mårten Magnefors: trummor).

Ett annat band från mitten av 2000 talet är Vinyl från Vinden (Martin Holm: bas, Mats Götherskjöld: gitarr, Miko Rezler: trummor) som spelade låtar från skivbacken på vinden.

Anitas Transistor är en i huvudsak elektrisk konstellation som spelar Mats' låtar och kompositioner samt tolkar andras. Mats G på gitarr, "Basberra" Holmgren på bas, Miko Rezler på trummor.

En tillfällig konstellation som var ett tribute – projekt till Little Feat, Små fötter har gjort några framträdanden på Jazzå och kan ev. återuppväckas igen. Bandet bestod av Abbe Abrahamsson på trummor, Henrik "Pilen" Pilkvist på gitarr, Fabian Kallerdahl keyboard, Gian Kyndig bas, Jenny Lundin sång och jag själv på sång och gitarr.

I facket fri improvisation så finns bandet Flying Bungalows and the Mahatma Robots med bandmedlemmarna Tomas Halling, Per Selander och jag själv. De är också vi som lagt grunden till konstmusikskivan Svänghjulsromantik och nyttomystik som just bygger på improvisationer som sedan blivit kompositioner med datorns hjälp.

 

Jag, Tomas Halling och Margita Persson var också med i kulturprogrammet ”Sverige” som sändes av SVT och ställde till med oreda.

Jag spelar också tillsammans med Sebastians Sandberg i duon Duo Ding Dong. Vi spelar i huvudsak akustiskt med fokus på visor och låtar som vi gillar. Det kan vara allt från Hasse och Tage till egna visor och blues/rock.

Det senaste tillskottet är duo-konstellationen Advokatbyrån Götherskjöld & Jensen där jag spelar gitarr och sjunger och Simon Jensen spelar flöjt.

Duon kombinerar humor med seriös musik och improvisation som spänner mellan jazz, folkmusik, visa och rockmusik. Vi blandar egna kompositioner med kända låtar.

Gästartister kan förkomma, och duon kan byggas ut vid behov. En skiva är planerad men publiceringsdatumet är inte bestämt ännu.

En lokal, och samtidigt en gata, som betytt mycket för mig igenom åren är lokalen på Andra långgatan 4, där Jazzå, men också HB:s Krog låg. För mig började det på HB:s krog med en mängd visspelningar. När Jazzå öppnade i lokalen så jobbade jag ett antal år som scenvärd på måndagsscenen som var en öppnen scen som utvecklades till ett riktigt kreativ näste. Jag spelade också där som musiker i olika konstellationer, bl.a. annat med Little Feat-projektet Små fötter. Ett positivt minne är också protestaktionen som växte fram när Jazzå tvingades stänga.

Just nu jobbar nu med några olika skivprojekt. En skiva med advokatbyrån, en skiva med egna Bellmantolkningar, en instrumentalskiva och en till i serien Låtar som aldrig blev inspelade.